Om oss - Burar - Utfodring - Aktivering
Om oss
Mitt namn är Miranda Wigander, född en höstdag sent i oktober -93. Det är jag som har uppfödningen tillsammans med mamma, Yvonne Karlsson. Vi bor och bedriver
uppfödningen i Deje som är en liten ort cirka 3 mil utanför Karlstad i Värmland. Där bor vi i ett stort hus tillsammans med min pappa och två katter av raserna
Ragdoll och Norsk Skogkatt. Till familjen tillhör även min äldre bror, hans flickvän och om bara några dagar kommer min brorsdotter till världen.
På våren 2012 tog jag studenten efter 3 år på medieprogrammet med inriktning fotografisk bild på Sundsta-/Älvkullegymnasiet i Karlstad och därefter
fortsatte jag i samma spår genom att fotografera dop, bröllop, produkter, reklambilder och porträtt för att sedan börja jobba som skolfotograf på Photomic.
Idag varvar jag skolfotograferingen med privata fotojobb, vikariat på Riksbyggen i Karlstad samt lite plugg däremellan. Mamma är även hon lite inne i mediaspåret
och programmerar hemsidor en del hemifrån då hon på grund av en arbetsskada är sjukpensionerad.
Djur har alltid funnits i mitt liv så länge jag kan minnas och jag har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan djur runt mig. Vår första kanin köpte mamma och pappa
när jag var 3 år, en liten brun zobel-tjej av rasen Hermelin Fuchs som blev 7 år. Sedan köpte vi två lejonhuvade kaniner och i september 2006 fick jag min första
egna kanin, Pepsi. Han var från början tänkt som utställningskanin men på den första utställningen som var husdjursmässan 2007 fick vi syn på kaninhoppning och därefter
var vi fast i det.
Både jag och mamma är medlemmar i Värmlands Kaninhoppare sedan 2007 och den första tävlingen var jag med på i april samma år. Cirka ett år därefter köpte
mamma sin första kanin, Sussie, och gjorde sin första start i september 2008 hos Örebro Läns Kaninhoppare.
Idag sitter vi båda med i styrelsen i Värmlands Kaninhoppare sedan några år tillbaka - jag som ordförande och mamma som kassör. Sedan våren 2013 är vi båda godkända domare
i SKHRF.
"Flammans Hoppkaniner" blev godkänt i Sveriges Kaninhoppares Riksförbund den 11 september 2008.
Burar
Sommaren 2016 byggde vi en isolerad stuga på 14 kvm som kaninerna fick flytta in i, och därmed även nya burar. Burarna är placerade som fyra trefackare men
varje fack är byggt enskilt så burarna går att flytta runt som man själv vill ha dem. Burarna är rymliga så kaninerna har mycket plats att röra sig på och i
varje bur finns något de kan hoppa upp på, antingen en sitthylla eller en bolåda.
Inne i stugan hos kaninerna finns det även gott om plats för hö, halm, spån, transportburar och andra tillbehör. Riktigt praktiskt och smidigt, för att inte
tala om hur skönt det är att slippa frusna vattenskålar på vintern!
För ett par år sedan byggde vi nya fasta utegårdar till kaninerna. Jag tycker att det fungerar bättre än utegårdarna gjorda av kompostgaller som vi hade tidigare
då kaninerna lätt smet ur dem. I hagarna får de vara så mycket som möjligt när vädret tillåter för att springa av sig och få lite motion.
Utfodring
När det gäller foder till kaniner finns det en hel del olika åsikter om vilket som är bäst och säkert dubbelt så många olika blandningar av olika märken och sorter.
Det finns nog inget konkret svar på vilket foder som ska användas till kaninerna, utan det är något som man själv får testa sig fram till och även ta hänsyn till
varje enskild individs behov. Jag själv använder Edel till mina och har gjort det i säkert 10 år, något som alltid har fungerat bra, kaninerna har haft bra
hull utan att bli överviktiga och pälsen håller sig fin på dem. Pellets får de en gång om dagen.
Kaninerna har självklart alltid fri tillgång till färskt hö och vatten och har gnagmaterial i buren, mestadels äppelkvistar som alltid brukar gå hem hos dem.
Dessutom får dem morötter eller annat grönt dagligen.
Aktivering
Våra kaniner får vara ute i sina utegårdar så ofta som möjligt när vädret tillåter, men för att hålla en bra kondition brukar vi ta promenader i sele
några gånger i veckan. Av mina erfarenheter har jag märkt att det nästan är viktigare att hålla kaninernas kondition uppe än att hoppträna dem. Hoppträning
är något vi gör ytterst sällan om det inte är bebisar som ska tränas upp, någon kanin som har klassat upp sig eller någon som vi märker behöver lite extra
träning.
Under sommarhalvåret är vi och tävlar i stort sett varje helg och ibland är det även andra aktiviteter under veckorna så kaninerna håller igång relativt bra.
På vintern är det inte lika mycket tävlingar men då passar vi istället på att vila, gosa lite extra och ta igen oss efter högsäsongen.
